När man står uppställd pekar jakten högre än det går att segla så att man under löpningen kan separera så mycket som möjligt från jakten man har i lä. Den luckan behöver man för att kunna falla av så mycket som möjligt när man börjar segla. De snabbaste seglar mycket lägre än de långsamma i starten. Det är egentligen mot reglerna att springa högre än vad det går att segla. Anledningen till att ingen diskas för det beror troligtvis på att klassen inte kan hitta på ett bra sätt att bedöma detta på. Det kan även vara så att det är tillåtet bara i starten fast jag inte känner till det.

Skotet måste ställas in i ett optimalt läge innan man ger sig iväg. Vindstyrkan, isförhållande, riggtrim och segelval påverkar vad som är optimal skotning i starten. I svag vind springer man länge och bygger upp en fartvind som relativt den verkliga vinden är stor. Om man springer i 25 km/h, som är samma fart som 7 m/s, bygger man en fartvind på 7 m/s. Blåser det då 2 m/s kommer ju fartvinden att vrida den skenbara vindvinkeln så att den kommer väldigt mycket framifrån. Därför måste skotet vara ganska hårt hållet i starten. Om det blåser 7 m/s och man springer i samma hastighet  kommer vinden in mer från sidan. I detta läge måste man dock segla högre för att inte få för stort sidotryck så att lovartsmeden lyfter för mycket. Kanske kan man ha exakt samma skotning i alla förhållanden? I hård vind töjer ju saker och ting på sig och akterliket släpper ut luft så att det blir acceleration i stället för lyft. Detta måste vi fundera vidare på. Om jag får reda på någon bra tumregel eller teori kring detta kommer det att publiceras här.

När starten går och man skall ge sig iväg håller man ju skotet och rorkulten i samma hand. Den andra handen håller man i sidostaget. Vissa har en kula eller en liten knopp på wiren för att få bättre grepp. Om man har vantar med bra grepp behövs inte knoppen och man tjänar lite luftmotstånd. Man börjar springa när flaggan sänks. Bommen är skotad nästan till mitten. Det gör ju att det inte går att lova, därför är det viktigt att ställa jakten högre än motståndaren i lä redan innan start. Falla kan man ju göra. 

När man har kommit upp den fart där det lönar sig att börja segla hoppar man ner i brunnen. Det kan man göra på olika sätt. Regel 1A: stå aldrig och sparka! Det är mycket snabbare att springa klart och därefter ta sig ner så fort man kan så att seglet börjar funka. Det sätt som jag försöker att lära mig är att när man står på plankan med ytterfoten släpper man ytterhanden från staget. Därefter böjer man plankbenet, sträcker fram det andra benet och tar tag i sargen vid ryggstödet med ytterhanden. Innerbenet som nu är framsträckt ligger med knävecket över sargen, låret i brunnen och vaden utanför. På sargen glider man fram och slinker ner i brunnen.

Väl nere i sittbrunnen ökar farten. Precis innan masten börjar böja, 30-40 knyck, får man ofta ett lyft. Om man har svårt att hantera det kan dest vara bra att sitta långt bak i sittbrunnen för att öka det rätande momentet. Egentligen skall nog alla alltid burka i accelerationsfasen. Det man vinner på det är att plankan böjer mer och därmed släpper vantet ner masten åt lä. Kompressionen ökar i masten och böjen kommer tidigare.

Nedan följer ett urklipp från IDNIYRA.EU. Det har skett en skärpning av hur vi får springa i starten. Förut skulle alla stå i samma vinkel, vilket betydde att alla stod riktade högre än dikt bidevind. Nu får man bara styra i den vinkel som ger en bra förutsättning att få fartvind och därmed segla iväg. Detta upplever jag som ett förtydligande som innebär att ingen får springa högre än de sedan seglar. Eller omvänt är ännu tydligare; den som springer iväg i en vinkel och sedan faller för att accelerera skall diskas. 

Jag vill att alla gör likadant i starten. Om en börjar följa detta och motståndarna seglar för högt drabbas den hårt. Då blir den tvungen att tjuva så mycket det går. Tyvärr kommer detta kanske leda till fler protester mellan oss seglare. Om det är snö på isen är det inte svårt att avgöra om spåren faller, är raka eller lovar. Hur skall vi hantera detta?

PROPULSION You may have noticed that some of the better runners in our fleets might push their boat straight upwind or downwind during a light air race. In addition, they might push straight upwind during the start, then layoff, when tactically advantageous, to start wind propulsion. This practice is now limited by Sailing rule D which now states: “Propulsion - A yacht may not employ any means of propulsion other than the action of the wind on the sails. However, the crew (unassisted by anyone except for reasons of physical disability as authorized by the Judges) may push the yacht to achieve wind propulsion.” The previous version of the rule stated: “may push the yacht to leave the starting line or to return the yacht to wind propulsion when necessary.” The previous wording allowed a sailor to push straight upwind from the starting line without the intent of achieving wind propulsion. The simple point of the new wording is that any pushing, other than pushing to achieve wind propulsion, is not allowed.

Kan man tolka detta på annat sätt?

Feb 2017, ingenting har hänt. Det är bara att remma hur högt man vill.

Att klättra ut med båda axlarna utanför bommen ger den extra styvheten som behövs för att ta hand om all överskottskraft innan farten får riggen började spilla vind. Den tekniken förfinas genom att krypa ner under bommen med läaxeln och skjuta bak kroppen mellan bommen och akterdäck. När bommen succesivt skotas flyttar man med kroppen framåt ända till full fart och hemskotat. Det är en smidig teknik som gör att burkningen följer med behovet.